Varför gillar metalband svåra ord?

[Professor Balthazar]

Ursprungligen postat av pembleton

Skäms man inte lite när man lyssnar på det där?

*nynnar på Original Gangster med Ice T*

Själv brukar jag nynna på Bodycounts copkiller ,men jag brukar ersätta "cop " med "brat".
Nu vet ni det.

[Kuno]

Varför jämför metallfolk alltid sin musik med klassisk sådan?

Klassisk musik bygger (åtminstone fram till modernismen) uteslutande på melodier och harmonier. Dödsmetall och dylikt bygger, liksom all rockmusik, på rytm (i nio fall av tio på något så enkelt som 4/4-takter). Wienklassicistiska stycken bygger på imitation och upprepning, medan dödsmetallen försöker spränga alla gränser. Romantiska stycken sträcker sig efter det sublima, men dödsmetalldängorna handlar ofta om guds död och moralens upplösning.

Jag gillar både klassiskt och dödsmetall, men ser inte kopplingen.

Förklara!

[spettarn]

Ursprungligen postat av Kuno

Varför jämför metallfolk alltid sin musik med klassisk sådan?

Klassisk musik bygger (åtminstone fram till modernismen) uteslutande på melodier och harmonier. Dödsmetall och dylikt bygger, liksom all rockmusik, på rytm (i nio fall av tio på något så enkelt som 4/4-takter). Wienklassicistiska stycken bygger på imitation och upprepning, medan dödsmetallen försöker spränga alla gränser. Romantiska stycken sträcker sig efter det sublima, men dödsmetalldängorna handlar ofta om guds död och moralens upplösning.

Jag gillar både klassiskt och dödsmetall, men ser inte kopplingen.

Förklara!

Power metal synthonani är ju massa melodier?
Toto och dylik AOR (om det nu klassas som hårdrock) är väl fyllt med harmonier (vet inte ens vad det är)
Bland thrashen är/har varit en gedigen revival med massa retroband som egentligen inte gör något nytt utan bara imiterar gamla gobitar.
Vore schysst om något liknande hände inom dödsen, Death Breath har blivit så sega på att släppa nytt. Mer Autopsy-demos åt folket!

Äh.
Tror det handlar om att vara lite bättre än rix-fm-svensson. Då är snarare postrock som Gybe mer åt det klassiska hållet, 20 minuter långa låtar indelade i olika passager, levererat i en pretentiös förpackning.