Kraxpelax

[Kraxpelax]

Jag bidrar här med fem rimmade dikter som jag sätter allrahögst:

+++

Så går jag ut på aftonpromenaden.
Så når jag älsklingsstället, fjärden här,
beundrar utsikten i sol, ser raden
av tysta hus på andra sidan: staden.
Smått tankspridd är man, alltid! Därför lär
man strax vad inte är, nå vem vet när
det redan sker? - Jag varsnar plötsligt vad en
minut sen inte var: att du är där.

O flicka här bredvid mig, får jag störa
din tystnad, säga ett och annat ord
med något innehåll? Jag vet: förföra
är inte meningen. Vad kan man göra.
Bli offer för en annans lilla mord
i sängen, du! Jag står i ljusets nord
och vet devisen: Se men inte röra
sig alls: till nästan intet är man gjord.

Vi står vid fjärden. Allt är nästan skrivet
i minnet redan nu, ett ögonblick
mot änden av det hårda mannalivet.
Jag gömmer varje ärr som blev mig givet,
befinner mig trots allt i godkänt skick,
behärskar nöjsamt alla levnadstrick
till slut. Det är ju så det är i livet,
att hur man sköt, så sa det bara klick,

att värst var ändå kärleken. Den brinner
med ständig låga; brinner aldrig ut.
Allt annat dör och dör till slut, försvinner.
Dock, brådska inte i ditt liv. Vi hinner;
för äntligt skall man lära veta hut,
så här, i början av ett väntat slut
på vägen, livets, den man alltid finner
i dödens enda, skälvande minut.

Vad själv jag fann var inte alltför illa.
Det är just inte någon hemlighet.
I livets fällor får nu andra trilla;
för jag har inte mycket blod att spilla,
så danad är min grå identitet,
man har väl blivit anspråkslös. Man vet
att vara mest belåten med det lilla,
att tålig röna nöje och förtret.

Din värld, o flicka, fick jag lycklig gästa,
så trevligt! Se en mening, du, däri!
Vad var det för en möjlighet att testa,
det här? Det var ett intet, som det mesta.
Jag nynnar på en egen melodi;
du står här bara i min fantasi.
Det är trots allt, det vet jag nog, det bästa
för oss, som icke är, och dock är vi.

Ty bäst flanörens ensamhet i detta
fördrömda ögonblick en sommarkväll
på fjärdens avstånd från passionens hetta
varom han alltför mycket kan berätta;
vart minne, sparat som en eternell,
må framstå som en finstämd bagatell
still slut. Vad mannens drömmar svävar lätta
från Stockholms broar, gränder och kapell.

+

Svarta kråkor mot en blå
himmel, svampar tunga
av sin bittra kunskap så-
som hästens onda ögonvrå
bevarar världens vindar grå
och djupa vatten unga –

Tranor flyger linjen, den
raka, silverne, den trösten,
möjlig, verksam är den än,
flykten, pilen, strängen, spänn
bågen Ensamhet, din vän
som sänder dig till hösten.

+

Fala donnan Trixi Chans
uppträder på China Strix,
nattklubben, med nakendans
tjänar ganska bra med pix,

Syndens äpple gömmer stekel,
skåda dödens menetekel,

GRÖNT SMORD ANUS,
GRÖNT SMORD ANUS!

Lågor dansar, vågor slår,
världen susar, ingen hör,
klockan stannar, blodet står
stilla, alla vet varför –

Sakta höljer natt och dimma
smärtans sista ljusa strimma,

NORNDÖMT GASRUS,
NORNDÖMT GASRUS!

+

Hur segra i livets skiften?
Vi läser och lär oss i Skriften,
sanningen, väldig och sammanträngd,
vad Lucifer skrev i mängd!
Befriad lycklig ur syndens skreva
– må den, som uppdämmer driften
leva
vild i kyskhet! – Grottan är stängd.

Så väljer vi ut os själva
att seger och härlighet välva
Tempel skrämmande högt över er;
och skugga är vad ni ser;
ni skymtar oss i utmark och glänta
– ty redan slår klockorna elva;
vänta!
Vi dödar, gråter och ler.

Oss väntar den heliga festen;
vi lever och skiter i resten,
för livet är bara ett andetag
och döden enbart vår lag!
I vapenmakt må händerna valkas.
– Den blonda och skapande besten
nalkas;
enbart det är Amen idag.

Så släck humanismen, de lärdas;
av ofärd må krigaren härdas!
Fattigdom är vår lysande skatt.
Nu återstår äntligen att:
beredd att låta landen förödas,
– i grymhet och leende färdas,
födas,
leva, kämpa, rida i natt.

Så börja den svindlande jakten
och erövra människotrakten;
lysande framtid väntar däri:
dess överstepräster är vi!
Naturen själv sina riktningspilar:
– den transhumanistiska makten
vilar
helt på sexuell energi.

+

Höstmorgons vilda glans!
Demonen i dig är värd en chans.
Hemligt sjuder den,
kusligt ljuder den.
Vinden bjuder den
upp till dans
där du ensam i parken länkar
steg vid steg längs raden av bänkar.

Livsaftons vilda eld!
Passionen brinner i själens däld,
och bitterhetsmäld.
Herren sänder den.
Satan tänder den.
Hösten vänder den
upp till gäld,
där du ensam nu ger dig hän en
stund med blicken sänkt i fontänen.

Dödslängtans vilda ljus!
Vi lyssnar häpna till vindens sus,
och blodets brus,
i vårt hemliga rus
döden viger och
natten tiger och
dikten niger och
blir abstrus
där du ensam i parken vänder
OM OCH LER MED GLIMMANDE TÄNDER.

Vansinnets vilda brand!
Man kände Lågan hetta ibland -
och släckte med sand,
och smärtans hand
den eldens tand -
Dig den ämnar ju.
Mörket rämnar nu
bort, nu lämnar du
livets rand
hörsam ännu för springbrunnsporlet
når du stan och det hetsande sorlet.

[GodAfton]

Jag förstår mig inte på poesi så jag bidrar med en oförskämt privat fråga istället. Hur bär man sig åt för att bli tvångsintagen på psyk?

[Kuno]

Räcker att man svarar ja på frågan om man planerar att ta livet av sig, när man av någon anledning hamnat på akutpsyk eller så.

[GodAfton]

Ursprungligen postat av Kuno

Räcker att man svarar ja på frågan om man planerar att ta livet av sig, när man av någon anledning hamnat på akutpsyk eller så.

Aha, men i Kraxpelax fall så kanske det handlar om någonting lite mustigare, mer utagerande?

[Julie Ruin]

Googla LPT.

[Kraxpelax]

Alla har vi våra goda och dåliga sidor. I mitt fall är det knappast de förstnämda som tilldrar sig intresse.

[Kraxpelax]

Det gäller förresten flera. Folk framhåller sina dåliga egenskaper som om det vore en merit. Som nu dendär kristne. Jag förstår mig inte på dittan och jag är så dålig på dattan. Jaha? Dendär eländiga attityden ser man stup i ett. Såna människor kan ingenting och vill ingenting och har ingenting att ge. Renons på personlig dynamik. De är värdelösa i princip, och de har inte ens vett att skämmas. Vad gör de här? Vad gör jag här? Jag kom hit att träffa intressanta, engagerade människor. Men här sitter ju bara en handfull och utbyter lite inbördes förslsappat småprat, och det är klart, är man inte INTRESSERAD av någonting, tja, så blir det ju tyvärr så där. De sänker ju hela sajten, obs vits.

[GodAfton]

Stay away from me you psycho!!!!!!!

[Kraxpelax]

Som du vill, pucko.

[Kraxpelax]

Ursprungligen postat av Kuno

Känns lite knäppt att länka till honom. Att koppla ihop forumen med Facebook överhuvudtaget... Nej! Men ett fan har du där i alla fall. Trevlig grabb också.

Var snäll och messa mig länken.

[Kuno]

Han har tagit bort sin fejja till 20:e augusti. Någon fix idé om att avgifta sig över sommaren.

[Kraxpelax]

Hej allihop! Den här är minsann alldeles rykande nyskriven.

Längs kvällens gator drar en skugga ständigt.
Den känner inte många; den är där.
Om livet många gånger är eländigt
kan dock jag fly mig själv dit skuggan bär.

Ett stadsbarn var jag alltid, i bekymmer
och glädje, nöd och lust. Jag längtar hit
i denna natt där ensamheten rymmer
min väderlek och framtid, sömn och rit.

Och vad är världen? Vi får aldrig veta.
I djupet vilar den. Så finn och göm
dig själv i staden. Ingen skall du heta.
Ty dagen, liksom livet, är en dröm.

http://kraxpelax.blogspot.com/

Det är den man skall följa. Materialet på Flashback är osorterat och håller mycket ojämn kvalitet.

Jag kan tillägga att jag nått ganska långt även som engelsk-och franskspråkig poet:

http://singleswingle.blogspot.com/

http://holbfr.blogspot.com/

Och jag vill i förbifarten väldigt gärna framhäva mina tolkningar av fransk poesi, som är vad som i huvudsak upptar mig just nu. Jag tycker faktiskt de täcker ett gapande hål, för i bokhandeln finns platt ingenting, och bibliotekens utbud är bara för magert.